Wicca
visste ni att jag mellan det att jag gick i sjätteklass och början på nian var en anhängare till wicca religonen?
haha nej det är det inte många som fått reda på, tror att det är en eller två personer kanske som jag halvt sagt det till. Men under den här perioden såg jag mig själv som wiccan, många mäniskor ser ner på den här religonen och även om det inte är 1700-tal och häxjakt så känner man inte att man vill berätta att man är wiccan för alla. Jag kände iaf inte det.
Jag lämnade det tillslut bakom mig och återgick till att vara en såndär vanlig svenson som påstår sig vara kristen men egentligen inte har så stor koll på vad det innebär.
I nästan fyra år höll jag alltså på med detta firade högtiderna, gjorde "ritualerna" osv för att jag trodde att det skulle hjälpa mig att förändra mitt liv. Det gjorde inte det och efter lite mer än tre år så gav jag upp och åter gick till att vara en vanlig svenson som låtsades vara kristen, för ärligt talat i det här ländet så är nog bara 1 av 10 verkligen kristen i alla andra fall så är vi det bara för att vara normala och känna en tillhörighet till någonting.
Ska vi ärligt se på oss själva som kristna när enda gången vi går i kyrkan är när någon döps, konfirmeras, gifter sig eller dör, och just det jag glömde nästan alla ber vi när det sker en katastrof ute i världen. Vi firar jul och påsk också... men seriöst hur många är det som läser ur bibeln, tänker på jesus eller går i kyrkan då egentligen?
Om jag ska va helt 100% ärlig med mig själv och er så tror jag nog mer på buddismen och ena anledningen till att jag fortfarande är medlem i svenska kyrkan är för att jag en dag ska få ett sånt där vackert sagoligt kyrkbröllop som jag alltid drömt om och sen vill jag vara säker på att jag får en begravning.
Men jag läser inte bibeln, jag har en men jag läser den inte har aldrig läst hela fast jag har läst hela koranen från pärm till pärm. Jag tänker aldrig på jesus jag ber aldrig till gud så vem är jag att kalla mig kristen om vi ska vara ärliga... Jag vill bara gifta mig i en fin kyrka med en präst för att det är vackert, inte för att jag vill ha guds välsignelse.
Jag är nog egentligen om vi ska vara ärliga inte ett dugg kristen, jag är bara uppväxt med traditioner som är mysiga och som samlar familjen.
Jag är heller ingen wiccan för den religionen vände jag ryggen och det skulle aldrig en äkta wiccan göra, jag är nog heller ingen buddist även om jag gillar hur dom tänker.
Jag är nog bara jag en tjej som gillar mysiga traditioner och som vill gifta mig i en vit vacker klänning i en stor fin kyrka med en präst bara för att det är vackert och jag har drömt om det sedan jag var en liten flicka.
Jag saknar min älskling just nu jag vill ha kramar bli omhändertagen lite, jag har haft världens PMS i två dagar och jag har varit själv vilket får mig att tänka mer än vad som är bra för mig, jag är inte van att vara ensam när jag har PMS jag har aldrig varit det förut, sist jag var sån här så bodde jag ju hemma fortfarande.
I höstas hade jag bara smärta inga humörsvängningar, men den här gången kom dem som ett brev på posten.
Alltihopa... paranojan, tårarna, de djupa tankarna, saknaden, kärleksfullheten ja hela paketet och jag ändras från ena sekunden till den andra, så egentligen var det nog skönt för Jimmy att han slapp märka av det. Men fasen vad jobbigt det känns att va själv när man svänger sådär när man behöver en kram på kvällen och någon att diskutera livets alla frågor med. Därav detta långa knepiga inlägg religion är en för mig stor livsfråga, speciellt under min älskade PMS-period! ^^ haha sov sött det ska jag försöka med!
Någon som orkade läsa allt? ni får gärna kommentera isf! :)
haha nej det är det inte många som fått reda på, tror att det är en eller två personer kanske som jag halvt sagt det till. Men under den här perioden såg jag mig själv som wiccan, många mäniskor ser ner på den här religonen och även om det inte är 1700-tal och häxjakt så känner man inte att man vill berätta att man är wiccan för alla. Jag kände iaf inte det.
Jag lämnade det tillslut bakom mig och återgick till att vara en såndär vanlig svenson som påstår sig vara kristen men egentligen inte har så stor koll på vad det innebär.
I nästan fyra år höll jag alltså på med detta firade högtiderna, gjorde "ritualerna" osv för att jag trodde att det skulle hjälpa mig att förändra mitt liv. Det gjorde inte det och efter lite mer än tre år så gav jag upp och åter gick till att vara en vanlig svenson som låtsades vara kristen, för ärligt talat i det här ländet så är nog bara 1 av 10 verkligen kristen i alla andra fall så är vi det bara för att vara normala och känna en tillhörighet till någonting.
Ska vi ärligt se på oss själva som kristna när enda gången vi går i kyrkan är när någon döps, konfirmeras, gifter sig eller dör, och just det jag glömde nästan alla ber vi när det sker en katastrof ute i världen. Vi firar jul och påsk också... men seriöst hur många är det som läser ur bibeln, tänker på jesus eller går i kyrkan då egentligen?
Om jag ska va helt 100% ärlig med mig själv och er så tror jag nog mer på buddismen och ena anledningen till att jag fortfarande är medlem i svenska kyrkan är för att jag en dag ska få ett sånt där vackert sagoligt kyrkbröllop som jag alltid drömt om och sen vill jag vara säker på att jag får en begravning.
Men jag läser inte bibeln, jag har en men jag läser den inte har aldrig läst hela fast jag har läst hela koranen från pärm till pärm. Jag tänker aldrig på jesus jag ber aldrig till gud så vem är jag att kalla mig kristen om vi ska vara ärliga... Jag vill bara gifta mig i en fin kyrka med en präst för att det är vackert, inte för att jag vill ha guds välsignelse.
Jag är nog egentligen om vi ska vara ärliga inte ett dugg kristen, jag är bara uppväxt med traditioner som är mysiga och som samlar familjen.
Jag är heller ingen wiccan för den religionen vände jag ryggen och det skulle aldrig en äkta wiccan göra, jag är nog heller ingen buddist även om jag gillar hur dom tänker.
Jag är nog bara jag en tjej som gillar mysiga traditioner och som vill gifta mig i en vit vacker klänning i en stor fin kyrka med en präst bara för att det är vackert och jag har drömt om det sedan jag var en liten flicka.
Jag saknar min älskling just nu jag vill ha kramar bli omhändertagen lite, jag har haft världens PMS i två dagar och jag har varit själv vilket får mig att tänka mer än vad som är bra för mig, jag är inte van att vara ensam när jag har PMS jag har aldrig varit det förut, sist jag var sån här så bodde jag ju hemma fortfarande.
I höstas hade jag bara smärta inga humörsvängningar, men den här gången kom dem som ett brev på posten.
Alltihopa... paranojan, tårarna, de djupa tankarna, saknaden, kärleksfullheten ja hela paketet och jag ändras från ena sekunden till den andra, så egentligen var det nog skönt för Jimmy att han slapp märka av det. Men fasen vad jobbigt det känns att va själv när man svänger sådär när man behöver en kram på kvällen och någon att diskutera livets alla frågor med. Därav detta långa knepiga inlägg religion är en för mig stor livsfråga, speciellt under min älskade PMS-period! ^^ haha sov sött det ska jag försöka med!
Någon som orkade läsa allt? ni får gärna kommentera isf! :)
Kommentarer
Postat av: Erik
läste allt, med nöje (iallfall fram till pms-delen ;) )
Trackback
