Suchi

att se att jag har rätt, för jag vill ju bevisa för mig själv att min magkänsla kan ha fel. Det är ju därför jag alltid vill försöka en gång till, för tänk om jag hade fel. Jag litar alltid på min magkänsla när det gäller andra för jag vet att den här rätt till 99% av alla fall. Fast när det kommer till mig själv, då vill jag bevisa att den har fel.
Just nu vill jag inget hellre än att ha fel, men egentligen så vet jag att jag har lika rätt som alla andra gånger.
Fast om jag känner mig själv rätt så har jag fortfarande inte lärt mig utan kommer försöka bevisa att min mage har fel om den här killen.
För visst är han en riktigt bra kille, men magen säger att han inte är för mig och magen har nog rätt.

Aja vad spelar det för roll om en vecka ungefär så får jag katt, för jag hade räknat fel på veckorna men det gör mig inget hon får mer än gärna komma nästa vecka jag måste bara köpa transportbur och hitta någon som vill leka chafför (A)
Eller ja så snart är det inte runt den 16 juli så flyttar min prinsessa in! =)
det är en heldel som skall köpas innan det men jag har redan klickat hem lite billig lyx, till katten som ännu inte är döpt, jag saknar numera bara en katttoa, klösbräda och ett silvrigt halsband. Och så kattmat såklart och kattmjölk och kattsand, för då har jag egentligen allt jag behöver. Sen vill jag ju skämma bort henne med schampo och lite annat skoj hon är ju helvit (A)och kattmynta sprej så att hon klöser på rätt ställen :O
Och kanske sån där anti klösspray till soffan så att hon inte klöser där xD
Haha aja vi får se vad det blir, är iaf väldigt glad för att hon kommer så snart =)

(jag gillar inte att bo ensam :O)

Puss och gonatt! <3

Idag så har jag funderat på om jag kanske hade fel ändå.
Jag menar om jag blir tagen för att vara trebarns mamma så vill jag höra att personen som sa det inte kan ha haft så bra syn, eller iaf få en komplimang. Jag tycker inte att jag ska behöva ringa mitt ex aka. min bästavän och väcka honom (förlåt hoppas du somnade om ordentligt) för att få höra att jag inte ser ut som en trebarns mamma (inget fel på trebarns mammor och många trebarns mammor är väldigt snygga, men jag har inte fyllt 20 än) Jag tycker dessutom om att prata med min bästavän men saken är den att det finns någon som verkar intresserad av mig ena stunden men sen inte klarar av att ge mig en komplimang ens när jag fiskat efter den i två dagar och jag gillar inte att fiska efter komplimanger, dom borde komma ändå.

Så åter till frågan är intresset mindre om orden är få?
Han säger inte mycket och framför allt han säger inte det jag vill höra, men han lyckas ändå ge mig kännslan av att han är intresserad. Kan jag vara med någon som inte berättar för mig varför han vill vara med mig? Nej, jag behöver orden och inte bara känslan. För utan orden så tvivlar jag på känslan.

Så efter allt funderande så insåg jag att det jag vill ha inte är detsamma som det jag behöver.
Så jag tänker lyssna på Hellacopters tills jag somnar och sen ska jag upp och jobba imorgon.
Kanske kommer jag lära mig att vilja ha det jag behöver, eller tvärt om men just nu är det som det är :P

What I want and what I need is not the same...

Det är en väldigt bra sak att lära sina barn.

Varför kan man inte få allt? Måste man välja det ena eller det andra?
Eller räcker det att tillsätta alcohol för att hitta den perfekta coctailen.
Eller är det bara för många mil kvar?

Dagens beslut; Det blir en katt och hon kommer vara min prinsessa, mitt liv kommer inte att förrändras markant jag festar inte mycket och jag reser inte massor och vid de få tillfällen däremellan så borde jag kunna fixa kattvakt.
Jag har precis klickat hem lite småsaker till henne på tradera =)

Jag har haft en heldag med mina yngsta syskon, vi har badat jag tog årets första dopp och jag kan meddela att det var skit kallt! Sen åt vi korv med bröd ,sprang runt på orrleken Lucas var jättebusig och jag blev åter igen tagen för att vara mamma(?) jag förstår faktiskt inte grejen med det, jag är ung smal och ser definitivt inte ut att ha fått tre barn varav ett av dom bara är tio år yngre än mig haha ^^  sen låg vi ute i solen tills Julia kände sig yr och då gick vi in och såg på film :P
Jag måste köpa isglass, julia har ju för fasen laktos dumt av mig att glömma det.

Vi såg iaf två filmer samtidigt eftersom dom inte kunde komma överens (A) anastasia som jag faktiskt såg klart efter att dom gått och svampbob fyrkant =)

Den här veckan kommer bli en lite konstig första vecka på jobbet, jag kommer jobba måndag (tisdag på det andra jobbet) onsdag (sen torsdag på det andra jobbet)  och på fredag ska jag till stockholm men jag tror att jag ska jobba lite med sälj på fredag innan jag åker jag menar jag måste tjäna lite pengar.

Vi hörs!

Igår hände en såndär sak som bara inte sker, man träffar en person och det säger bara klick och allt känns så rätt.
Allt det där som jag gått och längtat efter det finns personer som är så, det finns blickar som säger mer än ord.
som en vän till mig sa, det finns olika sätt att titta på någon på och den där blicken kommer få dig att måbra i många år, om det är sant återstår att se. Men jag känner mig redo för att ta reda på det.

Och jag som hade bestämt att jag inte skulle träffa någon, har just fått bevisat för mig att när man bestämmer sig för något sånt så blir det precis tvärt om.
Och även om det här inte skulle leda någonstans så fick det mig att inse att jag har ingen anledning att vara rädd för att förbli ensam, speciellt inte när det finns killar som den här där ute (A)

Jag håller på att städa och tvätta just nu, ikväll så kommer tjejerna hit och grillar. Så påminn mig om att göra iordning grillen innan dom kommer ;) Mamma kom hit med vitkolssallad igår för det kan va gott och ha till ^^  haha hon är lite rolig ibland, men jag har köpt sill och nubbe(eller ja vanlig vodka men det kår väll lika så bra?) ska vi sjunga snappsvisor kanske ska skriva ut lite sånt?  det är ju förfasen svensk midsommar och vad är det utan snappsvisor? HAHA :P 

Just nu sitter jag iaf här tilsammans med Billy Idol och ska snart springa ner och byta tvätt det vore verkligen guld värt att ha tvättmaskin i lägenheten.

Bilderna på katten kom igår och gud vad hon är söt, men jag är fortfarande lite i valet och kvalet jag menar det är ju att binda upp sig och det är nästan som att skaffa barn, sen så har jag ju lovat att åka till Oslo i höst kan jag göra det om jag har katt?  får åka innan hon flyttar in här isf. På fredag nästa vecka så blir det iaf Stockholm och Linda åh gud ska veta att jag har saknar henne!!! Haha varförsäger man så egentligen när man inte tror på gud? xD
Och nästa söndag klockan tio har jag fotografering där uppe ska bli så otroligt kul, dock blir jag inte långvarig i Stockholm åker hem senast måndag morgon eftersom jag fått jobb nu så blir det lite svårt att stanna. Jag menar jag måste ju jobba för att kunna tjäna pengar haha :P 

Aja nog med svammel jag har massor att göra!
Vi hörs! ;D
Puss <3

Om ett par dagar så kommer jag prova att dra igång en tävling här i bloggen, den kommer vara för tjejer. Men mer information kommer till veckan, så titta in här lite då och då. Om tävlingen blir lyckad så kanske det kommer upp fler längre fram, eftersom jag inte har så många läsare så är det dessutom en ganska hög vinst chans (något att tänka på).

Kram på er!

Jag hoppas på sol imorgon men det kan vara att begära förmycket, det står iaf att det inte kommer vara någon nederbörd efter klockan 12 imorgon och det låter ju lovande ;D
Den stora frågan är ju egentligen vad ska jag ha på mig imorgon? :O
Det märks då eftersom jag ska tvätta på morgonen så kommer jag ju ha allt rent iaf :P haha

måste lägga in köttet i marinad och melonen i kylen men vi hörs!

"It's only a weak man that hurt a woman,
and It's only a mouse that kill without a fight."

Jag hoppas att vädret håller i sig på fredag, såg att prognosen har ändrats nu och det gör mig lite nervös.
Men det ska nog kunna lösa sig jag har köpt en engångsgrill utifall att den kan man nämligen ha under taket (A)

Och sen så måste jag säga att jag har satt upp mig på vänt listan för en lägenhet, den är inte byggd än men jag är kär. Såg hur mysigt ut som hellst på ritningarna, det är en 2,5a hyran skulle ligga ungefär lika som den jag har nu och det var egen tvättmaskin och tumlare.

Jag hoppas på att få flytta in i en av de nya lägenheterna, jag tror att jag skulle trivas där. :)

Ikväll har jag suttit och funderat på krav, för låga, obefintliga eller för höga.
Det beror på vem man frågar, jag menar jag anser att jag har krav fast det är nya krav.
Idag skrev jag på papper för att jag blev anställd, dom frågade om krav -vilka krav har du på din chef? Vilka krav har du på vårat företag?
Det fick mig att fråga mig själv-vad har jag för krav på mig, på mitt liv, på människor som står mig nära och vad har jag för krav på en framtida partner?
På sista frågan så är mitt första och största krav att det är någon som står på min sida, i alla lägen speciellt om en annan person får mig att mådåligt. För det skulle jag göra för den jag älskar och det jag har insett av dagens funderingar är att jag kräver inget mer än det jag själv är villig att ge.
Och sålänge man inte kräver mer av någon än man vill ge tillbaka så är kraven lagom höga, det är väll ett bra sätt att resonera på?

För första gången på vad som känns som en evighet (väldigt länge) så känner jag mig känslomässigt stabil, jag blir inte invändigt galen pga tjejen som jag aldrig kommer förstå men som jag aldrig borde ha sett som ett hot.
Jag har inte fällt några tårar sen jag grät ut till filmen igår, jag har inte hets ätit konstiga saker jag hittat i mina skåp och jag har inte städat frenetiskt sen innan resan med tjejerna till Torsby!

Jag behövde den där riktigt tjejiga resan och allt det trevliga ååh vad jag har saknat det där! =)
Men på fredag blir det också en tjejigkväll eller iaf start på kvällen, det kommer bli tjejmiddag följt av vad vi känner för just då :P 
vi blir mellan 6 och 10 personer :P haha åh jag gillar att inte ha koll det känns avslappnande!

Nu ska jag iaf sova och imorgon så blir det jobbintervju nummer 2 i anställningsprosessen xD

Puss på er!

it makes it easier to breathe.

för nyss så släppte alla känslor och rann ner för mina kinder.
Det kändes som allting lättade från mina axlar, jag är väldigt bra på att förtrycka känslor.
Det finns två saker som får mig att känna mig så här lätt, det är en stund med min bästa vän eller en riktigt tjejig lite sorglig film som jag får mina känslor att släppa och låter mig gråta ordentligt.

Nu ska bara smärtan i rumpan släppa också! (har varit lite små gnällig hela dagen och kännt mig lite som en gamal tant...det är inge roligt att ha ont så det inte går att gå normalt och en promenad hjälpte inte heller xO)

Nu ska jag bara gå ut och andas in lite frisk luft innan jag går och lägger mig. :)
(Jag hade hur mysigt som hellst med tjejerna på våran road trip iaf, vi åkte och hälsade på Emilia i Torsby nu innan hon flyttar hem igen, var längesen vi sågs allihopa såhär! Måste ske snart igen! :D)

Puss!

Jag känner mig som en outkast när jag umgås med släktingar, jag besitter förmågan att inte passa in.
Att aldrig ha något roligt och nytt att berätta, eller vänta jag kan ju alltid berätta att jag är ny dumpad, arbetslös (fram till idag!) och där med kanske kommer bli tvingad att flytta hem igen. Att flytta hem igen är nu en utav mina största rädslor, för jag passar inte in i min familj längre.

Jag har aldrig gillat min familjs sätt att stenhårt klamra sig fast vid uppenbara lögner för att det gör livet enklare, jag har aldrig gillat hur jag har blivit behandlad som en hemsk människa bara för att jag har prioriterat mig själv ibland, jag har aldrig gillat hur det är när jag har blivit lämnad och allt fortfarande handlar om att jag tar "fel beslut" och min familj blir "lidande" och det ska skapas massor med skulld känslor hos mig, jag har aldrig gillat att det känns fel att vilja göra något annat än att gå på släkt "saker" där jag ändå bara känner mig utanför och ivägen.

För jag besitter nog förmågan att inte passa in.
Jag får ju trotts allt alltid höra att det är jag som är problemet i alla fall av alla. 
Efter att ha intalat mig själv att det inte var sant när det blev sagt högt, efter att ha intalat mig själv att det var hennes hormoner som talade då hon var gravid när hon sa det, men igår sas det igen inte med samma ord men han sa "Du försöker ju inte ens" och då ekade åter igen hennes ord i mitt huvud "Du förstör familjen det är du som är problemet, det är inte konstigt att dom inte ville ha dig kvar där!" Så sa hon jag kommer aldrig glömma det och jag vet att dom menar det. Idag så vet jag att dom menar det verkligen, det är så min familj ser på mig. Efter allt som jag offrat för dom så är det här det jag får tillbaka. (de kan inte ha sett mina upp offringar på samma sätt som mig, enligt dem så måste det ha varit min skylldighet)

Jag är nog det svarta fåret och jag kanske är rätt twisted jag menar egentligen så vore inte det en konstig sak med tanke på min uppväxt. Och ja jag vet att det är inte normalt att att ha den typen av känslor som jag har gentemot min familj, jag menar för mig så kommer blod aldrig vara tjockare än vatten och att det gör mig till det svarta fåret är ju ganska logiskt.
Det slog mig just varför min pappa och jag kommer ihop oss så ofta, men han vet nog inte vad det beror på.
Han ser på familjen som något av det viktigaste som finns och jag älskar honom för det, tackvare honom har jag ju trotts allt något hopp om att lyckas bli en bra förälder endag. Jag ser på familjen som något man föds in i och inte har möjlighet att välja själv, på gott och ont.
Men jag beter mig inge annorluda gentemot min familj än vad jag uppfattar deras beteende gente mot mig, möjligtvis bättre i vissa fall enligt min uppfattning.
Ibland så undrar jag om dom inte kan höra sig själva när dom pratar med mig.
Jag beter mig åtminstånne inte värre än vad dom får det att låta som, förstår dom inte att det gör ont och att jag blir sårad? Ingen människa är perfekt och absolut inte jag, med det sagt så tänker jag sova och inte gå på dop på lördag utan umgås med människor som får mig att måbra och som får mig att känna mig betydelsefull! Jag ska umgås med personer som verkligen är vänner för livet, personer som man lyckas hitta tillbaka till gång på gång.

Och imorgon ska jag ringa banken och be om att få tid för att skriva ett testamente. För det gör man väll på banken? eller vem kontaktar man om det? :O Det känns iaf viktigt för mig att skriva ett sånt, för jag vill ha mina sista önskningar på papper någonstans.

Pusshej!

Jag står fortfarande för hur jag känner, dock så var inte bloggen rätt ställe att ta det här, jag tog fel beslut igen.

Haha jag läste igenom mitt förra inlägg igen, jag var lite bitter när jag skrev det. Det har laggt sig nu, jag har lugnat ner mig...
och så många är det inte lät ju som det var hur många som hellst ^^ :P
Det är ju inte ens alla jag dejtat, den killen jag ångrar lite att jag dissade har ju inte hört av sig xP
fast jag vet att det hade aldrig funkat egentligen vi klickade inte och jag var redan kär när jag träffade honom.
Han var jag skäms över att säga det här men han var ett desperat försök att komma över en person som jag inte kunde komma över då.
Men jag kan det nu, allting känns annorlunda. Visst jag ska erkänna att känslorna inte nått sitt mål än jag kan inte säga att jag bara älskar honom som en vän, men jag vet att jag kommer dit.

Jag är rädd, jag är rädd för många saker.
Mest av allt för att förbli ensam, sen är jag rädd för att bli tvungen att flytta hem igen och jag är rädd för att jag ska förlora min bästavän.
Inatt så drömde jag att jag träffade en ny kärlek, när personen sa "jag älskar dig", så skällde jag ut personen och jag visste helatiden att det berodde på min räddsla för att bli lämnad.
Man måste komma över sina rädslor genom att möta dem, därför vill jag verkligen bo kvar här och bo ensam.

Att jag är rädd för att bli tvungen att flytta hem igen, det beror på att jag känner mig som det svarta fåret och försöker man så får man en stor fet paj slängd i ansiktet. (jag menar ingen riktig paj)

Puss!

Jag är inte intresserad....kommer jag någonsin få uppleva så stark kärlek igen?
Jag tror att alla killar som någonsin varit öppet intresserada av mig har hört av sig för att meddela att de fortfarande är intresserade, efter att jag ändrade status på facebook.
Så nu tänker jag klar göra att jag är inte intresserad ett skvatt utav någon just nu, jag är ta mig fasen fullt upptagen med att komma över mitt livs största kärlek! Som är min bästa vän så ge mig lite tid att andas i alla fall, ni beter er som hökar runt en död råtta! Och jag kan ju berätta att jag känner mig inte ett dugg desperat och jag tänker inte ta vem som hellst nej jag vill bli kär i FRAMTIDEN när jag är redo för det.

Jag blir upprörd, är det konstigt?
Visst mitt hjärta skriker efter kärlek, men jag vill bli ÄLSKAD. Och om jag inte kan bli det på riktigt så nöjer jag mig med ett husdjur och så kan jag leva tills jag dör om det skulle va så.
Kanske inte men nästan.
Jag tänker iaf inte börja dejta igen än på ett tag och jag tänker inte dejta gamla ex som jag aldrig ens kände något äkta för, snälla nån är man ett passerat kapitel i någons liv så är det inte bara att klampa tillbaka in.

Något annat som "roar" mig är killar som när de hade sin chans behandlade mig som skit, och nu kommer krälande tillbaka och inte tror att jag har förrändrats eller mognat eller fått högre självrespekt sen då. HA! in your face fuckers, jag har lite högre tankar om mig själv idag och jag förtjänar att bli behandlad bra. Jag tänker inte nöja mig med mindre än det jag vant mig vid.

Jag känner mig irriterad och upprörd. Låt mig va ett par månader iaf, visa lite respekt och ha lite klass för fan!
Finns det inga gentlemän?
Jag blir bara mer och mer övertygad om att mitt nästa förhållande kommer att vara med en tjej.
Tjejer är dessutom snyggare än killar.

Gonatt!

---

Kristoffer, jag hittade inte dig i någon skolkatalog (blev nyfiken) vilken klass gick du i? :)
Jag kommer att svara på dina kommentarer, i kommentarsfältet under samma inlägg som du kommenterat i fortsättningen så vet du vart du ska leta! :)
Kram

Jag hade spelat in. Men jag gillade inte hur det blev ^^  haha ska kolla på det nu ser ju lägenheten dessutom helt annorlunda ut än vad den gjorde då :P

Så jag kanske kan göra en ny, någon dag när jag känner för det.

och kära anonyma person du får gärna skriva vem du är, haha jag blir inte arg...däremot så gillar jag inte när folk kommenterar anonymt. (och anonymt tjat var anledningen till att det aldrig kom upp någon videoblogg i höstas.)

Så det här är ett svar på en kommentar. Jag kommer inte att svara på anonyma kommentarer något mer efter dethär.

1 piller som motverkar ofrivilligt barnafödande
1 piller som motverkar mensverk
1 piller som är bra för minnet
1 piller som är bra för immunförsvar
och sist men inte minst 4 piller som motverkar trötthet

Ska jag börja med algerna igen så blir det 2 piller till för att få ut alla gifter ur kroppen.

Jag tror att jag lever i ett piller samhälle snart börjar det väll säljas mat i pillerform!

Min mage gör ont!!! Jag har fruktansvärd mensverk snart borde verktabletten börja verka, jag hoppas iaf att den gör det.
För det här gör mig inte roligt :O BLÄ!!! :O  nu ska jag diska undan dagens disk (ja jag har blivit lite duktig!...ibland)
Sen ska jag äta en glass till för det är jag värd!
Om någon vill muntra upp mig med en gullig kommentar så är det välkommet annars gonatt! ^^

Jag har varit så sjukt nere idag, varit på gränsen till tårar ända sen jag tunnade ur håret.
Min utväxt är svart.
Kolsvart.

Nu är det inte så att jag tycker att svart hår är fult, missförstå mig inte.
Jag har kompisar med svarthår, min bästa vän är supersnygg i svarthår.
Så jag har ingenting emot andra i svarthår.

Men om jag har ärvt en liten gen som gör att håret blir svart istället för vackert brunt som min naturliga färg var när man är runt 20. Vad säger att jag inte kan ha ärvt en gen som gör mig paranoid, psykotisk och halvt galen när jag får barn?
Jag hoppas att det inte finns någon gen som står för det....

Jag är rädd, så rädd så att jag gråter och skakar.
Jag vet att det är helt sjukt att jag blir sån här, jag vet att det bara är hår. Som jag sa till en av mina bästa och närmsta vänner förut -ja men det är egentligen sjukt vad deppig jag känt mig idag pga att håret blivit naturligt svart jag menar jag kan ju faktiskt färga de, livet går inte under för det.
Men trotts det så gör det ont i bröstet när jag tänker på det jag blir rädd och tårarna bränner innanför ögonlocken.
Det är när jag mår såhär och känner mig som ett skrämt barn som bara vill krypa längst in i garderoben där jag alltid kände mig trygg när jag var lite som jag önskar att jag hade någon som sov hos mig och höll om mig tills allt kändes bra igen.

Jag måste lära mig att må såhär även när jag är ensam, jag kan ju inte påverka hur jag mår.

Men nu ska jag sova och försöka glömma att mitt hår bytt färg....
gonatt

Japp här kommer lite bilder från Paris, det var ju ett tag sen nu och mycket har hunnit ändras efter det, jag skadade foten, jimmy och jag bestämde oss för att bara vara vänner, men det har jag redan berättat om. Det här inlägget ska handla om Paris en underbar romantisk stad, jag blir kär bara jag tänker på den underbara platsen.
Jag är kär i en stad (A) haha

Jimmy och Jag uppe i eiffeltornet.

Titta vad fint! Åh jag älskar Paris <3

Sacre coeur

Vi satt och fikade vid målarnastorg var hur mysigt som hellst! :)

Utanför Nottre Dame, Vi gick turen uppe i tornet det var roligt och dessutom gratis för alla under 25 tror jag det var. Stenfigurerna från disneys film sitter fint där uppe och man ser tydligt vilka det är som disney har valt att måla av det är riktigt likt! :)

Här är en av dem, känner ni igen honom? :P

Jag framför klockan Teresia (tror den heter så) I Nottre Dame

Jag och Jimmy framför Lovren.

Jag har en uppsjö med andra bilder från resan men ni får nöja er med att se de typiska turistbilderna det andra ligger på facebook.

Men vi hade det iaf väldigt mysigt och trevligt i Paris och jag hoppas på att resa dit fler gånger. =)

Puss på er! <3

någon som dessutom kommenterat anonymt hjälp vad mycket jag tar åt mig.

tycket dessutom att ni fick en ganska bra förklaring i förra inlägget!
Snälla nån jag har inte mått på topp direkt, visst jag kanske inte har uppdaterat jättebra innan heller och jag kommer troligtvis inte bli en sån som uppdaterar bloggen 4-6 gånger om dagen, nej för jag bloggar när jag vill när jag känner för det, när JAG har något att skriva om.
Bloggen är min, för min skull och ni som läser får gärna läsa det gör mig inget men förvänta er ingenting av mig mer än att jag uppdaterar när jag vill när jag behöver skriva eller när jag känner att jag har något att berätta om.

Okej jag kanske tog åt mig lite, men jag tänker iaf inte göra något åt saken ^^  haha :P

Kommer dock upp ett inlägg till sen jag vill lägga upp lite bilder från resan och så :) 

Kram på er! <3

Jag har fått veta att vad man känner om andra det bör man hålla utanför bloggen...men jag måste få skriva av mig om det här, det finns ju ingen jag kan prata om det med. Och jag vet inte hur jag ska kunna må bättre om jag inte får det ur mig.

Jag har blivit sårad och fått mitt hjärta brustet flera gånger den senaste månaden och det gör så förbanat ont, jag vet att för mig och Jimmy är det nog bäst såhär just nu, vi mår ju bättre såhär.
Men det andra som fick mitt hjärta att brista och som sårade mig det kan jag inte förstå, jag förstår inte hur man kan behandla en person som sin vän...när man egentligen inte ser på personen som en vän alls.
Om man ser tillbaka, jag bjöd med henne när jag fyllde år hon följde med och vi gick ut hade gör trevligt och jag kände iaf då som att jag hade funnit en ny vän en som man kan lita på och prata med. Vi umgicks vi festade och jag såg fram emot att vi skulle bo i samma område, nära, ja en som man bara kunde ringa om man hade tråkigt och ville göra något.
Sen fick jag lära mig att det skulle inte bli som jag hade hoppats på lite besviken men ändå accepterande så lät jag henne hållas och höra av sig 24/7 till killen som jag älskade och som jag var tillsammans med, det gjorde lite ont visst hon blev vän med honom först, dock så trodde jag att det var en person som även var min vän...hon sa ju ändå det.
Jag vet att de bara var vänner och inget annat men det kändes ändå fel och jobbigt, jag har aldrig känt mig så stucken i ryggen och jag mådde så jävla dåligt jag grät dagligen vissa perioder och jag kände att hon ville inte att han skulle vara med mig.
Jag blev svartsjuk för att han pratade med henne och inte med mig när han inte mådde bra, jag menar jag var hans flickvän jag älskade honom, jag ville kunna finnas där för honom.
Hela grejen eskalerade min svartsjuka blev större och större för varje dag och allting blev värre hon hörde av sig mer och mer och mer och mer och mer, och ärligt talat så mycket hör man av sig när man är kär inte när man är vänner, det står jag fortfarande fast vid.
Just nu sitter jag och gråter det här gör ont att tänka på, för det här har förstört mig....
Och sen att jag efter allt som har hänt när jag anklagat mig själv och min svartsjuka för att jag förstört en vänskap, så får jag veta att det fanns aldrig någon vänskap....nej hon betraktade aldrig mig som en vän...?  så vad var då målet med att umgås med mig? Att få mig att må piss? isåfall vill jag säga grattis det funkade..Att förstöra mitt och jimmy's förhållande, ja grattis igen. Det berodde väll inte enbart på dethär hoppas jag, men det här bidrog nog endel.
Men en sak har jag iaf insett av att analysera det här fram och tillbaka i ett par veckor, jag är inte den som ska be om ursäkt det är hon.
Och just det....jag hade ju fel om att hon var falsk mot mig jag hade missförstått henne...men att låtsas vara min vän när så inte är fallet, är inte det att vara falsk?

Egentligen så skulle jag vilja ställa henne mot väggen och fråga varför hon gjort såhär, jag skulle vilja ha ett svar på det....men jag orkar ta mig fan inte mer, så dåligt som hon medvetet eller omedvetet (jag hoppas på det sista, för annars kommer hon sägert att få personen som jag älskar mest av allt att må minst lika dåligt som jag har gjort.) så är hon inte värd att lägga mer energi på. Men jag behövde få det ur mig någonstans och jag behövde släppa på tårarana.

Snälla ha inte sönder mig mer nu, låt mig läka.