Tårar, minnen och hemska öden.
Hej!
Jag sitter hemma i soffan idag med, känner mig trött, sliten och har fruktansvärt ont.
såg nyss på Operah (stavar hon så?) idag handlade det om en man som blev sexuellt utnyttjad av sin mamma och han blev såld som prostituerad av sin mamma. Jag tycker inte om att höra om sånna här hemska öden jag hoppas att någongång i framtiden så ska alla barn verkligen synas och att vuxna ska våga se!
Det jag var med om som yngre var aldrig sexuellt och det tackar jag för, men det hände och jag lovar att ingen såg det på mig. Jag var den glada spralliga tjejen iaf på högstadiet innan det så var jag den tysta och försiktiga som helst inte syndes alls men jag pratade gärna mycket med lärarna, för att liksom visa vad bra jag mådde. När det egentligen var så att jag bara ville skricka rakt ut och berätta vad som hände när jag kom hem från skolan.
Jag är fortfarande rädd och nu var det många årsen jag bodde där.
Men nu ska jag se till att söka jobb så att jag kan behålla lägenheten till hösten, för jag kommer nog inte fortsätta plugga. Det passade inte riktigt mig. Så nu ska jag pussla ihop ett cv och kanske ringa till comunicare.
Men det jag ville få fram var att jag vill göra skillnad för barn som blir utsatta får våld hemma, det finns våld som inte lämnar blåmärken eller fysiska ärr tänk på det och öppna ögonen!
