Vart tog respekten vägen?

Jag känner mig sårad, lite korkad och är på humör för en långpromenad.
Det första är inte riktigt mitt fel, men jag kan inte göra något åt det på grund av det andra (hur fan kan jag va så korkad?) och det tredje lär ju inte bli av när jag knappt kan gå!
Jag tappar nästan tron på mig själv ibland. Som nu.

Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden tills i fredags och göra så att jag inte drack något, det skulle få mig att må bättre nu.
Jag skulle kunna gå och göra saker på dagarna så att jag inte blev så grinig på kvällen, så att min pojkvän slapp vara med om att jag bara är grinig. Jag vill inte vara sån jag vill stötta honom jag älskar honom över allt annat och jag vill vara mitt vanliga glada jag!

Inte griniga Therese som har en spricka i foten och knappt kan gå. Jag hatar det här!

Men över till något annat, för en liten stund sen så fick jag veta något som chockade mig.
Jag är en snäll tjej? Jag vill iaf tro att jag är det...
Därför sårar det mig när jag får höra saker som det här och jag hoppas verkligen att det inte är sant.
Det spelar egentligen ingeroll just nu, men iaf.

Jag fick något tillfälle med total klarsynthet (eller vad säger man?) jag skäms iaf för hur jag har betett mig mot en person som visst kanske har denna inte alltid behandlat mig rätt heller men vi är ju ta mig fasen inte mer än människor och jag kan inte direkt förneka att det var min blinda avundsjuka som drog igång spiralen från början.

Svartsjuka klär inte någon och jag gillar verkligen inte hur den ser ut på mig.
Jag måste begrava yxan och skrämma bort svartsjukan.

Kram på er och jag hoppas att jag lyckas min svartsjuka har förstört det här förhållandet förut och ska inte få göra det igen.

Kommentarer
Postat av: Anonym

jag skickar en göteborgs-kram till dig :)

2010-05-05 @ 20:24:36
URL: http://disktrasa.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0