Suchi

Jag skriver inte så ofta längre och när jag skriver så är det mest om det som hänt i det förflutna eller det jag hoppas ska hända och jag ska inte ljuga jag sitter fortfarande i samma båt.
Men jag ser med hoppfullhet på 2014, jag ser det som ett år med bra förutsättningar, för året som har passerat så har våra beslut skapat dem. Vi har lärt oss mycket året som gått. Jag och den som vaktar mitt hjärta.

Mitt hjärtas väktare och jag har lärt oss att vi måste ge varandra av vår tid, ta hand om varandra och lyssna på varandras plågor och framgångar, finnas där som stöttning när det känns mörkt och vandra tillsammans när mörkret lättar.

Den här månaden har jag besökt ett ställe som jag blivit uppfostrad till att inte lita på. Jag har en depression som ligger som en slöja över mig och den har funnits där i många, många år. Jag vet inte hur jag ska ta av den. Men under 2014 så vet jag att den kommer att gå sönder och trilla av mig. Jag vet inte hur ännu, men jag vet att det är nyckeln till en lycklig framtid med han som vaktar mitt hjärta För när slöjan faller så kommer mitt hjärta att på riktigt kunna tillhöra honom för hela vår framtid tillsammans och jag längtar tills den dagen är här. Han är min dröm, mitt hopp och min stora kärlek. 7,5 år har vi hittills fått spendera tillsammans men jag hoppas och tror att vi har många år framför oss.