Ett nytt liv.
Är vad jag har försökat att skapa mig, men jag kan inte ändra vem jag är och jag kan inte radera min historia. Därför så tänker jag berätta den inte idag och inte här, men jag har redan börjat.... allt det som inte ens mina närmaste vet, allt det som kryper innanför mitt skin, allt det som för några dagar sen fick mig att krypa ihop i fosterställning längst in i min garderob igen. Allt det som jag inte får säga och framför allt, allt det som jag borde ha berättat för någon långt mycket tidigare än jag öppnade min mun.
Men jag kommer inte öppna munnen den här gången heller, jag låter orden formas under mina fingrar jag låter historien bli berättad, min historia som jag inte kan radera, och jag börjar med hur det skulle kunna sluta om jag inte gör något för att hindra det. Om jag bara gör som henne, som kvinnan som födde mig och ger ett passivt medgivande när skiten tar form i glåpord och falska anklagelser.
Det är nu eller aldrig tänkte jag när jag lät inledningen ta form på datorn, via tangenterna under mina fingrar. Det är nu eller aldrig.
Är jag svag, eller kan jag vända min historia till min fördel i kampen om framtiden?
Jag kommer inte lyckas bli en framgångsrik affärskvinna, om jag inte kan vända det här till min vinst i kampen.
Men jag kan och jag ska vända det här till min vinst.
Men jag kan och jag ska göra min historia synlig utanför mina minnen.
Men jag kan och jag ska berätta om ett av alla världens monster och jag tänker göra det på ett sätt där hela världen kan ta del av det. Men på ett sätt där ingen mer än mina närmaste vänner förstår att det är mitt monster, för monstret finns fortfarande och jag kan inte göra mig av med det. (jag är rädd, jag är feg, jag kanske inte är stark nog. Men jag tänker slås, för det är mitt liv vi pratar om!)
Inlägget började bra...sen började jag svamla :S och nu börjar jag bli förvirrad av det jag själv skriver så jag avslutar här, med mina lösryckta minnen så ska jag gå och sova! Gonatt.
Men jag kommer inte öppna munnen den här gången heller, jag låter orden formas under mina fingrar jag låter historien bli berättad, min historia som jag inte kan radera, och jag börjar med hur det skulle kunna sluta om jag inte gör något för att hindra det. Om jag bara gör som henne, som kvinnan som födde mig och ger ett passivt medgivande när skiten tar form i glåpord och falska anklagelser.
Det är nu eller aldrig tänkte jag när jag lät inledningen ta form på datorn, via tangenterna under mina fingrar. Det är nu eller aldrig.
Är jag svag, eller kan jag vända min historia till min fördel i kampen om framtiden?
Jag kommer inte lyckas bli en framgångsrik affärskvinna, om jag inte kan vända det här till min vinst i kampen.
Men jag kan och jag ska vända det här till min vinst.
Men jag kan och jag ska göra min historia synlig utanför mina minnen.
Men jag kan och jag ska berätta om ett av alla världens monster och jag tänker göra det på ett sätt där hela världen kan ta del av det. Men på ett sätt där ingen mer än mina närmaste vänner förstår att det är mitt monster, för monstret finns fortfarande och jag kan inte göra mig av med det. (jag är rädd, jag är feg, jag kanske inte är stark nog. Men jag tänker slås, för det är mitt liv vi pratar om!)
Inlägget började bra...sen började jag svamla :S och nu börjar jag bli förvirrad av det jag själv skriver så jag avslutar här, med mina lösryckta minnen så ska jag gå och sova! Gonatt.
Kommentarer
Trackback
