Suchi

katterna ligger på mig och det är verkligen en stor tröst sen jag skaffade Dregen och Sessan så har jag inte kännt mig ensam nästan alls sen de flyttade in, förutom ibland på nätterna det är trotts allt fortfarande lite jobbigt att sova själv men jag har nästan vant mig nu. :P
Antar att det besvarar frågan (varför har du tagit så många dumma beslut, varför har du låtit killar följa med och sova hos dig?) jag har väll helt enkelt saknat någon som håller om mig när jag sover någons andetag i nacken.
Idag insåg jag att killen som följde med i måndags aldrig borde fått följa med mig.

Jag träffade min lilla hemlighet en snabbis idag och det känns fortfarande som en bra idé (A)

Puss och gonatt!