Suchi

upprörd så stavar jag verkligen fruktansvärt illa^^  haha läste igenom mitt förra inlägg lite halvt och det är fyllt av särskrivningar och knepiga stavningar nåja så får det va.
Jag står för verje felstavat ord och även de som kan va fel använda, det är vidrigt att behandla någon speciellt ett barn på det sättet den personen gjort och det borde finnas en straffskala, det borde vara brottsligt han borde kunna åka fast och få ett straff för det han gjort. Men det kommer han inte få, för att psykiskmisshandel går inte att bevisa på ett sätt som gör det straffbart.
Och det är något jag från och med för en vecka sen och säkert restan utav mitt liv kommer jobba för ska ändras, barn som varit med om det jag har borde också kunna få upprättelse och rättvisa.

Även om jag sa och står för att jag aldrig kommer prata om pesonen igen så kommer jag skriva och prata om det han gjorde, det jag och hela familjen där egentligen fick utstå. Men jag kommer nog mestadels använda mig utav bloggen för att skriva av mig så att jag inte tjatar sönder de som finns runt mig de människor som jag älskar och litar på, deras ork börjar sippra ut även om dom förstår att jag går igenom allting engång till just nu så orkar dom inte lyssna igenom allting engång till och jag förstår dom! Jag är själv så sjukt trött på ältandet från en person som jag ärligt snart inte orkar med länge till, ärligt ibland måste man veta när man ska knipa igen truten, glöma det som varit och försöka gå vidare. Så nu tänker jag gå vidare....till en kurator på måndag (höhö)  nej men ärligt jag ska gå in i samma veva engång till med kuratorer och psykologer och sen får vi se om någon kan få bort min rädsla jag vill verkligen bli fri från den.
Finns inget som håller mig tillbaka såmycket som den!

aja sov gott och gonatt! (Jag kommer nog skriva av mig en del ett tag någonstans måste ju allt komma ut)

Du kan inte förstöra någons liv och sen förvänta dig att du får leva lyckligt resten av ditt liv sen, det bara funkar inte så. Det måste finnas något som gör att du förr eller senar får ett rejält slag i ansiktet!?
Och jag är ledsen men det här slaget är inte hårt nog för att du ska få må ens i närheten av vad du fick mig att gå igenom....så det kommer nog ett till men det kommer inte jag vara delaktig i, för här med avsäger jag mig att bry mig om vad du eller dina föräldrar gör säger eller jag vad än ni skulle hitta på från och med nu kommer det inte röra mig i ryggen, du har gjort nog med skada och nu får det vara nog.
Att gå runt och snacka skit och nervärdera mig på det här sättet när du inte ens har något med mig att göra längre...varför? Och vad vet du om min framtid jämfört med dig har jag hela livet kvar! Jag är strax över 20 och kan förändra hela mitt liv om jag vill det, du är över femtio och har ägnat ditt liv åt att rasera drömmar och självförtroenden, vad är det för jävla prestation?
Jag är strax över 20 och har presterat och åstakommit mer än du någonsin kan drömma om, vad spelar det för roll om jag tar en paus på ett par år får lite prestationsångest och vet inte riktigt hur jag ska toppa att jag redan varit med och gett ut en bok, inspirerat andra människor varit på botten och klättrat ända upp i ljuset igen...att jag tagit en paus är väll inte helt sant du lyckades knuffa ner mig igen, sabba mig igen! Men fan om jag inte ska lyckas igen!
Och mitt företag det kommer bli fantastiskt och om det mot alla odds skulle misslyckas, då startar jag något annat som kommer funka. Sen tänker jag gifta mig och skaffa hus barn och hela kittet men vet du jag ska ha och ge något du inte vet vad det är KÄRLEK, mina barn kommer bli älskade och uppskattade och jag kommer bli en jävligt grym mamma en vacker dag en förälder med pondus och självkänsla.
Jag kommer ge mina barn något du aldrig klarat utav att ge någon en härlig barndom och en jävligt bra start i livet och det, mina barn kommer ALDRIG känna sig otillräckliga, ovälkommna eller oälskade. Det är ett löfte som jag vågar ge och som jag kommer stå för rakryggad hela mitt liv. jag kommer inte föra det här helvetet vidare och att du ens försöker få folk att tro att du någon sinn brytt dig om mig på något annat sätt än en person du kunnat ta ut alla dina barndomsfasor och agritioner på äklar mig du är så jävla vidrig som männsika och jag hoppas att jag aldrig någonsin behövver se dig igen.

Jag kommer aldrig prata om dig med någon annan än psykologer och kuratorer igen du är här med utesluten ur mitt liv och min framtid, om ett tag kommer jag ha reparerat de skador du orsakat mig och efter det kommer jag skina klarare än solen.

Aldrig mer något som har med dig att göra, aldrig igen ska du få mig att må så dåligt!

och det är omöjligt att kontrolera mig. Jag är tillbaka, jag tänker ta över dig, fylla dig med rädsla oro och ångest.
Du kan tro att det går att ta semester ifrån mig, men du kan bara blunda för mig ett tag sen kommer jag tillbaka som en värre storm än innan. För mitt namn är Kaos och det är min uppgift att ta över ditt liv.

Hej mitt namn är Kaos och det är omöjligt att kontrolera mig.

---

Jag har spenderat nästan fem dagar i Stockholm, fri från rädsla och oro. Har kommit på vad stark min hatkärlek till kaoset är, hur ska jag kunna slänga ut något som inte går att kontrolera? det behöver ut både ur mitt och min systers liv.
Dags att åka hem och tatag i ett avslut för det här kapitlet.
Jag kan inte göra mer än jag kan är trotts allt fortfarande ung och dum (ialla fall om jag ska tro på alla "vuxna" som har med det här att göra) men man kan ändå inte göra mer än vad man kan.
Jag har dock förstått att det finns en sak till jag kan göra.....




Välkommen in Kaos för mig är du bekant nästan en kär vän, kom in en stund, värm dig njut av stunden för snart ska jag klippa våra vänskapsband!