Suchi

Jag trodde att det hade gått två.
Tiden går snabbare än vad det känns... jag har ingen vilja att släppa dig heller. Samtidigt som jag hittat någon som gör mig glad så håller du mig tillbaka.
Fyra månader och det känns som om det var igår som telefonen ringde och jag stod där på en gata i Cesena, fyra månadersen som din syster sa - jag hade rätt, förlåt. Jag ville inte låta hjärnan koppla vad hon menade direkt, jag har fortfarande inte berättat för min familj om dig.
För fyra månader sen fick jag veta att du var död och jag var flera hundra mil ifrån dig!  Och just det ögonblicket var jag ensam och efter att din syster och jag laggt på kände jag mig mer ensam än någonsin och jag ringde den enda personen som jag visste skulle förstå mig, jag ringde mig hjälte som jag fortfarande tackar gudarna för var så nära mig som han var!
Han räddade mig igen. <3
Men den här gången var han inte ensam om at dyka upp och stötta mig! Nej det var en annan person där, en person som jag idag är livrädd för ska stå inför samma öde som dig... en person som jag respekterar högre än de flesta, en person som betyder mer för mig är han anar, en person som just nu får tårarna att rina för mina kinder jag är rädd om honom och jag vill inte att någonting ska hända om han åker, jag vill inte ens att han åker.  Jag skulle inte klara av att se ännu en underbar människa gå i de hemska spår som är dina!

Kajsa vila i frid (och snälla håll ett öga på min vän!) <3