Suchi

Jag har fått veta att vad man känner om andra det bör man hålla utanför bloggen...men jag måste få skriva av mig om det här, det finns ju ingen jag kan prata om det med. Och jag vet inte hur jag ska kunna må bättre om jag inte får det ur mig.

Jag har blivit sårad och fått mitt hjärta brustet flera gånger den senaste månaden och det gör så förbanat ont, jag vet att för mig och Jimmy är det nog bäst såhär just nu, vi mår ju bättre såhär.
Men det andra som fick mitt hjärta att brista och som sårade mig det kan jag inte förstå, jag förstår inte hur man kan behandla en person som sin vän...när man egentligen inte ser på personen som en vän alls.
Om man ser tillbaka, jag bjöd med henne när jag fyllde år hon följde med och vi gick ut hade gör trevligt och jag kände iaf då som att jag hade funnit en ny vän en som man kan lita på och prata med. Vi umgicks vi festade och jag såg fram emot att vi skulle bo i samma område, nära, ja en som man bara kunde ringa om man hade tråkigt och ville göra något.
Sen fick jag lära mig att det skulle inte bli som jag hade hoppats på lite besviken men ändå accepterande så lät jag henne hållas och höra av sig 24/7 till killen som jag älskade och som jag var tillsammans med, det gjorde lite ont visst hon blev vän med honom först, dock så trodde jag att det var en person som även var min vän...hon sa ju ändå det.
Jag vet att de bara var vänner och inget annat men det kändes ändå fel och jobbigt, jag har aldrig känt mig så stucken i ryggen och jag mådde så jävla dåligt jag grät dagligen vissa perioder och jag kände att hon ville inte att han skulle vara med mig.
Jag blev svartsjuk för att han pratade med henne och inte med mig när han inte mådde bra, jag menar jag var hans flickvän jag älskade honom, jag ville kunna finnas där för honom.
Hela grejen eskalerade min svartsjuka blev större och större för varje dag och allting blev värre hon hörde av sig mer och mer och mer och mer och mer, och ärligt talat så mycket hör man av sig när man är kär inte när man är vänner, det står jag fortfarande fast vid.
Just nu sitter jag och gråter det här gör ont att tänka på, för det här har förstört mig....
Och sen att jag efter allt som har hänt när jag anklagat mig själv och min svartsjuka för att jag förstört en vänskap, så får jag veta att det fanns aldrig någon vänskap....nej hon betraktade aldrig mig som en vän...?  så vad var då målet med att umgås med mig? Att få mig att må piss? isåfall vill jag säga grattis det funkade..Att förstöra mitt och jimmy's förhållande, ja grattis igen. Det berodde väll inte enbart på dethär hoppas jag, men det här bidrog nog endel.
Men en sak har jag iaf insett av att analysera det här fram och tillbaka i ett par veckor, jag är inte den som ska be om ursäkt det är hon.
Och just det....jag hade ju fel om att hon var falsk mot mig jag hade missförstått henne...men att låtsas vara min vän när så inte är fallet, är inte det att vara falsk?

Egentligen så skulle jag vilja ställa henne mot väggen och fråga varför hon gjort såhär, jag skulle vilja ha ett svar på det....men jag orkar ta mig fan inte mer, så dåligt som hon medvetet eller omedvetet (jag hoppas på det sista, för annars kommer hon sägert att få personen som jag älskar mest av allt att må minst lika dåligt som jag har gjort.) så är hon inte värd att lägga mer energi på. Men jag behövde få det ur mig någonstans och jag behövde släppa på tårarana.

Snälla ha inte sönder mig mer nu, låt mig läka.