Jag kom på det..

anledningen till att jag skriver det inbäddat i en historia, varför jag behöver tänka på att fånga läsarens intresse även om jag nog aldrig kommer låta det läsas.
För även om jag behöver skriva ner det, även om jag berättat det säkert 1000 gånger. hur många gånger jag än berättar historien om huset dar fasaden var viktigare än tryggheten som borde finnas i ett hem och om det nya golvet som fick mer kärlek än barnen. Så vill jag inte erkänna för mig själv att det är min historia och att jag är ett utav barnen. Jag behöver kunna ha en distans till allt det där för annars blir det för påtagligt och då gör det för ont.
Det är ju sådär jag gör med allt jobbigt som har hänt jag låtsas att det är en påhittad historia att det inte är verkligt att det inte är mitt liv egentligen.
Det är därför som jag inte kan släppa det och gåvidare, jag vågar aldrig se det för vad det verkligen är..jag vågar inte reagera.

Jag vill flytta här ifrån för att mina minnen är påväg ikapp mig, och jag vågar inte riktigt vänta och se vad som händer då.
Sen så vill jag planera ett liv och en framtid för att komma bort ifrån det som skrämmer mig.

Nu ska jag laga mat och sen blir det nog en snbb tur på stan.
Puss och hej leverpastej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0