På stan med "den där som födde mig".
Jag tänker börja benämna henne så på heltid.
Vi var iaf och åt på korriander och jag bytte mina byxor, dock till en storlek mindre och dom känns som om dom är i minsta laget... en annan färg är det iaf och jag gillar dom! :D
Nu rensar jag i garderoben och funderar på vad som egentligen är värt att spara på, mitt huvud argument tidigare har varit men det är ju minnen men just idag känner jag fuck alla minnen även dom kan krossas!
Det är framtiden vi ska skapa, inte det förflutna jag har alltid varit för fast i det som varit. Det är dags att börja bygga mitt eget det som kommer bli.
Det går inte med massa gammalt!
Sen finns det minnen jag aldrig tänker slänga bort, studenten, första riktiga kärleken, Kajsa (dock finns det nog inga minnen av henne som tar plats, mer än i hjärtat.) och Nalle Puh!
Men alla minnen som kopplar mig till "den där som födde mig" dom ska ut, bort och hellst brännas.
Jag är så fruktansvärt arg, trött och sårad. Aldrig mer skulle du få skada mig, men fan du lyckades iaf.... men jag tackar gudarna för att du är så jäkla naiv!
Det som håller kvar våran påtvingade kontakt och alla falsa leenden vet både du och jag, är mormor och morfar och sen självklart min lilla hjältinna! Min älskade syster fan ta dig om du får henne att må som mig!
Men hon har något som jag aldrig hade, direkt kontakt med det som skrämmer dig mest en av hennes närmaste vänner har föräldrar som aldrig skulle tveka om hon ringde och sa hur det var och hon har modet att ringa. Det saknade jag.
Styrkan att krossa dig totalt den har vi tillsammans jag och min älskade lilla syster.
Du anar inte vad som kommer hända den dagen jag flyttat hemifrån och har en fast anställning, den dagen jag kan gå och säga till min syster - Vet du jag har en extra säng hemma hos mig, vill du ha den så packar vi dina grejer nu. Efter det tänker jag spräcka din vackra fasad, du kan glömma ditt perfekta liv.
Nu har jag skrivit av mig lite ilska, behövde det.
Nu kan det få förvandlas till styrka!
Tack för att du läste och tack för att när du ser ett barn fara illa så står du inte och ser på du agerar!
Våld och skada behöver inte innebära blåmärken och öppnasår, för mig har det aldrig varit så. (bara en gång. och jag ska sluta att dölja den gången.)
Vi var iaf och åt på korriander och jag bytte mina byxor, dock till en storlek mindre och dom känns som om dom är i minsta laget... en annan färg är det iaf och jag gillar dom! :D
Nu rensar jag i garderoben och funderar på vad som egentligen är värt att spara på, mitt huvud argument tidigare har varit men det är ju minnen men just idag känner jag fuck alla minnen även dom kan krossas!
Det är framtiden vi ska skapa, inte det förflutna jag har alltid varit för fast i det som varit. Det är dags att börja bygga mitt eget det som kommer bli.
Det går inte med massa gammalt!
Sen finns det minnen jag aldrig tänker slänga bort, studenten, första riktiga kärleken, Kajsa (dock finns det nog inga minnen av henne som tar plats, mer än i hjärtat.) och Nalle Puh!
Men alla minnen som kopplar mig till "den där som födde mig" dom ska ut, bort och hellst brännas.
Jag är så fruktansvärt arg, trött och sårad. Aldrig mer skulle du få skada mig, men fan du lyckades iaf.... men jag tackar gudarna för att du är så jäkla naiv!
Det som håller kvar våran påtvingade kontakt och alla falsa leenden vet både du och jag, är mormor och morfar och sen självklart min lilla hjältinna! Min älskade syster fan ta dig om du får henne att må som mig!
Men hon har något som jag aldrig hade, direkt kontakt med det som skrämmer dig mest en av hennes närmaste vänner har föräldrar som aldrig skulle tveka om hon ringde och sa hur det var och hon har modet att ringa. Det saknade jag.
Styrkan att krossa dig totalt den har vi tillsammans jag och min älskade lilla syster.
Du anar inte vad som kommer hända den dagen jag flyttat hemifrån och har en fast anställning, den dagen jag kan gå och säga till min syster - Vet du jag har en extra säng hemma hos mig, vill du ha den så packar vi dina grejer nu. Efter det tänker jag spräcka din vackra fasad, du kan glömma ditt perfekta liv.
Nu har jag skrivit av mig lite ilska, behövde det.
Nu kan det få förvandlas till styrka!
Tack för att du läste och tack för att när du ser ett barn fara illa så står du inte och ser på du agerar!
Våld och skada behöver inte innebära blåmärken och öppnasår, för mig har det aldrig varit så. (bara en gång. och jag ska sluta att dölja den gången.)
Kommentarer
Trackback
