Anastasia!

Såg just filmen som engång får många årsen fick mig att drömma mardrömmar i tremånader efteråt!

Kännde att jag var tvungen att se den igen, köpte den på impuls i helgen efter att ha suttit och pratat disneyfilmer och andra tecknade filmer med Björn!

När jag såg filmen sist var det på bio när jag var 6-7 år, den kommer nog inte att ge mig mardrömmar längre men den pressar mig fortfarande till tårar.
Så mycket i den filmen som jag på så många sätt känner igen mig i, trotts att mig uppväxt har en annan typ av monster så smärtar det och minnen dras upp till ytan!
Kanske ligger den här filmen till grund för min stora kärlek till Paris!

Jag som hon behöver lägga barndommens hemska minnen i det förflutna och hitta min väg i livet, jag vet bara inte hur än.


Den rena tryggheten som jag i dagsläget bara har en källa till är det jag konstant söker, mitt behov av att känna mig säker är större än behovet av något annat! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0