They can't fix us... cause we're not broken!

Inspirerad av både Emma, Pride veckan och Marit Bergman, fortsätter jag på temat.

När jag började lyssna på texten till årets pridelåt ordentligt så blev jag påmind om ett samtal jag och Kajsa hade förra sommaren strax efter att det tagit slut.

K- Så när har du tänkt och börja stå för den du är?  (lite små sur.)
J- När mamma inte tycker att det ska fixas och lagas och att det är en sjukdom det finns bot på, eller helt enkelt när jag inte bryr mig längre.
K- Man kan inte laga något som är helt. (ännu surare)
J- Men hon tror att man är trasig och onormal om man vill vara med en tjej.
K- Du dumpade mig säkert bara för att slippa ta konsikvenserna med din mamma. (börjar bli riktigt arg)
J- Du vet att det inte är sant! (arg, och lite halvt förtvivlad över att ämnet kom upp på det sättet igen.) Jag älskar dig du vet det, men det finns problem du måste lösa med dig själv.
K- Du skyller bara på dom jag är inte heller trasig du behöver inte laga mig!!! (slängde på luren)

Jag satt då åter igen ensam i mina tankar... gjorde jag rätt? Hur hade hon mage att kalla mig homofob!?  Jag förstod inte vad hon menade då men det gör jag nu jag var en sån som ville laga... för jag hade det inpräntat i huvudet att det var fel.... Men det är inte fel, människor är inte trasiga dom behöver inte lagas... inte när det gäller kärlek! 
All kärlek är vacker kärlek.

(dock så var det hennes sätt att dölja den verkliga orsaken... men hon hade kansek delvis rätt min flicka!)

Pussar och massor med kärlek! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0