Suchi

knappast jag är ju trasig ser du inte det?
Jag ser bara livet på ett annat sätt än dig... död och missär förstör mig inte mer det når mig inte och du kan tycka att jag är kall hård men jag lever iaf ? Hade jag fällt tårar för allt som är hemskt som hänt runt mig så hade jag dött uttorkad .. man kan inte leva så... jag kan inte det jag måste le genom smärtan så låt mig göra det...
Mitt sätt att hantera det på är så jag konstaterar att det är så att jag inte kan göra något åt det ... visst det som hänt är hemskt men nu har jag sörjt min del av det ... hon hade ändå inte velat se mig liggandes på botten pga det som hänt.

Och jag är stolt! Jävligt stolt över henne min ängel hon som tog steget som krävdes för oss, det suger att det slutade som det gjorde. Men jag tänker inte gråta jag tänker köpa en ros jag ska gå någonstans där det är fint och jag ska bränna den rödaroden för min ängel som hade viljans styrka hos sig fram till slutet. <3

Men finns det någon som kan hålla min hand när rosen brinner för lyckan som aldrig hann bli?


(vill bara påpeka att texten helt och hållet är riktad till mig själv för att jag känner mig lite allmänt delad idag..)