Suchi

Vi pratar om det som varit och om det som hänt utan att säga det rakt ut, när vi öppet pratar om andra händelser.
Lögnerna är fortfarande uppenbara i mina ögon, och jag hör varenda lögn i huvudet en extra gång.

Just nu är jag så arg att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Hur har hon mage att försvara det som hänt och lägga skuld på mig för att jag hade viljan att förhindra det, lägga skuld på mig för att jag pratade om vad som hände, lägga skuld för att jag sände ut ett rop på hjälp! Samtidigt som hon underförstått säger att jag kunde haft det värre att det kunde ha gått riktigt illa för mig om hon inte hade hindrat det? får jag fråga vad fan det var hon hindrade?
För det enda jag märkte att hon gav var ett passivt medgivande till all skit!

Helvete!
Och jag som trodde att något hade ändrats......

Just nu känner jag mig både besviken, arg och ledsen...allt som hände alla lögner dom är inte borta, nej plötsligt så är dom tillbaka under skinnet och tårarna bränner när jag försöker hålla dom tillbaka.
Jag måste flytta, nu har det börjat ta sig in här innanför mina fyra väggar, i mitt hem, där jag kunde känna mig trygg.

Håret står up på mina armar, en klump i halsen och jag vill krypa in längst in i garderoben, jag är rädd jag är livrädd!