No. 1
Jag satt och pratade med en utav mina närmsta vänner i säkert en timme förut, hon var nyss hemkommen från en festival och hon lät som sig själv för första gången på ett tag. Kanske var det för att hon fått träffat sina största idoler eller kanske var det för att något annat gett henne fjärilar i magen, oavsett vad det berodde på så blev jag så sjukt glad för hennes skull. Vi pratade o allt mellan himmel och jord har inte träffat henne på vad som känns som en hel livstid i hennes liv men kanske en månad i mitt, för mig har det nämligen knappt hänt något nytt alls, hon däremot lever nästan ett helt annat liv än för några årsen. Tänk att jag var såndär engång driven, engagerad och tog för mig av livet jag gjorde saker året var 2008. Nu känner jag mig lite som en deprimerad gamal tant som inte kommer någon stans i livet för att det känns bättre att bara ligga kvar under täcket hela dagen.
Jo visst jag har TYP sommarlov, men jag har ett sommarjobb och jag har ett företag under uppstart som skulle behöva en hemsida trotts att jag fixat mig själv världens bästa deal så orkar jag inte ta mig för att göra den lilla biten jag måste bli klar med. Fast humm jag väntar ju på en annan person också....BULLSHIT varför kan jag inte ta mig för av livet som jag gjorde då 2008? Jag vill bli den personen igen innan en del av mig dog inombords, innan jag föll ner i den här ofattbart långa deppritionen som aldrig vill ta slut, jag är trött hela tiden och har slutat tvinga mig själv att göra saker på dagarna, lyser solen ligger jag och bättrar på brännan, regnar det så ser jag ikapp eller ser om serier jag fastnat i (just nu ser jag hela How I Met Your Mother IGEN) Hur många gånger jag sett sex and the city vill jag inte ens gissa, nästa som skall laddas ner (the pirate way!) är couger town, jag vill ha ett sånt där vinglas son Jules har! Såååå coolt^^ haha eller kanske tragiskt men jag kan ta fram det fylla det och dricka vin när jag känner mig tragisk =)
Tillbaka till poängen men mitt svamlande, jag känner mig tragisk jag har inte åstakommit ett **** skit sedan studenten och jag var en driven person som skulle ta över världen....jag har inte ens läst upp mitt svenska b betyg vilket i grund och botten får mig att känna mig så förbannat värdelös så att jag inte orkar se min snygga spegelbild i ögonen längre!
Har kommit på vad jag vill bli vid sidan av mitt företagande, jag vill läsa till fritidspedagog och senare läsa upp till lärare. Men mina kära vänner först måste jag skaffa mig ett betyg i svenska B. Så det ska jag göra vid sidan utav mitt arbete i höst till våren och nästa sommar ska jag försöka påbörja en utbildning för att nå mitt mål så har jag iaf åstakommit någonting sen.
Jag menar förutom att lyckas med att bli arbetslös, få ett jobb för att sedan bli bostadslös och sen förhoppningsvis hitta en bostad innan det skiter sig helt!
Om jag lyckas med det så kanske jag kan se min snygga spegelbild i ögonen igen utan att skämmas.
Ge mig en lägenhet någon!
För att visa att jag inte är fullt så tragisk rakt igenom som jag fått det att låta fram tills nu så ska jag väll tillägga att mitt liv består av lite mer än ambitioner som har med arbete och boende att göra jag menar när man vänder på mytet så har jag ju vunnit jackpotten när det kommer till kärlek, jag är fullt frisk (typ iaf), jag två mysiga katter som förgyller min dag varje dag!, jag har en familj som det börjar bli någon form av ordning på (ja om vi bortser från att jag fortfarande inte litar ett jota på ett par personer som ingår i den så sker det stora framsteg varje dag), mina kärleks familj är exemplarisk och jag har något att eftersträva när jag får egen familj i framtiden, hamnar min familj någonstans där i mitten så skulle jag va väldigt nöjd med tillvaron!
Så jag kanske borde åter gå till "Den här tjejen brinner mer än alla ni tillsammans"-tjejen som jag var 2008 och dra igång mina projekt på riktigt, jag ska nog börja se mitt bostads sökande som ett projekt genom ögonen på tjejen som vägrade misslyckas.
Det här är krönika no.1...eller mja jag vet inte om det kan räknas som en krönika men jag känner att det var bättre skrivet än ett vanligt blogg inlägg, så bättre än så här lär det bli när jag kommer igång så småning om. :P
En början på en inblick i min vardag mitt tänkande änd so on!
Sov gott!
Jo visst jag har TYP sommarlov, men jag har ett sommarjobb och jag har ett företag under uppstart som skulle behöva en hemsida trotts att jag fixat mig själv världens bästa deal så orkar jag inte ta mig för att göra den lilla biten jag måste bli klar med. Fast humm jag väntar ju på en annan person också....BULLSHIT varför kan jag inte ta mig för av livet som jag gjorde då 2008? Jag vill bli den personen igen innan en del av mig dog inombords, innan jag föll ner i den här ofattbart långa deppritionen som aldrig vill ta slut, jag är trött hela tiden och har slutat tvinga mig själv att göra saker på dagarna, lyser solen ligger jag och bättrar på brännan, regnar det så ser jag ikapp eller ser om serier jag fastnat i (just nu ser jag hela How I Met Your Mother IGEN) Hur många gånger jag sett sex and the city vill jag inte ens gissa, nästa som skall laddas ner (the pirate way!) är couger town, jag vill ha ett sånt där vinglas son Jules har! Såååå coolt^^ haha eller kanske tragiskt men jag kan ta fram det fylla det och dricka vin när jag känner mig tragisk =)
Tillbaka till poängen men mitt svamlande, jag känner mig tragisk jag har inte åstakommit ett **** skit sedan studenten och jag var en driven person som skulle ta över världen....jag har inte ens läst upp mitt svenska b betyg vilket i grund och botten får mig att känna mig så förbannat värdelös så att jag inte orkar se min snygga spegelbild i ögonen längre!
Har kommit på vad jag vill bli vid sidan av mitt företagande, jag vill läsa till fritidspedagog och senare läsa upp till lärare. Men mina kära vänner först måste jag skaffa mig ett betyg i svenska B. Så det ska jag göra vid sidan utav mitt arbete i höst till våren och nästa sommar ska jag försöka påbörja en utbildning för att nå mitt mål så har jag iaf åstakommit någonting sen.
Jag menar förutom att lyckas med att bli arbetslös, få ett jobb för att sedan bli bostadslös och sen förhoppningsvis hitta en bostad innan det skiter sig helt!
Om jag lyckas med det så kanske jag kan se min snygga spegelbild i ögonen igen utan att skämmas.
Ge mig en lägenhet någon!
För att visa att jag inte är fullt så tragisk rakt igenom som jag fått det att låta fram tills nu så ska jag väll tillägga att mitt liv består av lite mer än ambitioner som har med arbete och boende att göra jag menar när man vänder på mytet så har jag ju vunnit jackpotten när det kommer till kärlek, jag är fullt frisk (typ iaf), jag två mysiga katter som förgyller min dag varje dag!, jag har en familj som det börjar bli någon form av ordning på (ja om vi bortser från att jag fortfarande inte litar ett jota på ett par personer som ingår i den så sker det stora framsteg varje dag), mina kärleks familj är exemplarisk och jag har något att eftersträva när jag får egen familj i framtiden, hamnar min familj någonstans där i mitten så skulle jag va väldigt nöjd med tillvaron!
Så jag kanske borde åter gå till "Den här tjejen brinner mer än alla ni tillsammans"-tjejen som jag var 2008 och dra igång mina projekt på riktigt, jag ska nog börja se mitt bostads sökande som ett projekt genom ögonen på tjejen som vägrade misslyckas.
Det här är krönika no.1...eller mja jag vet inte om det kan räknas som en krönika men jag känner att det var bättre skrivet än ett vanligt blogg inlägg, så bättre än så här lär det bli när jag kommer igång så småning om. :P
En början på en inblick i min vardag mitt tänkande änd so on!
Sov gott!
Kommentarer
Trackback
